GAAP kontra IFRS: 3 viktiga skillnader som en ekonomichef behöver känna till
GAAP och IFRS är två viktiga redovisningsstandarder som vägleder hur företag rapporterar sin finansiella information. I den här artikeln får du se de viktigaste skillnaderna mellan GAAP (allmänt accepterade redovisningsprinciper), som främst används i USA, och IFRS (internationella standarder för finansiell rapportering), som används internationellt.
Att förstå GAAP jämfört med IFRS hjälper dig att tolka finansiella rapporter och globala affärsmetoder, så att du vet exakt vad som skiljer dem åt och hur dessa skillnader påverkar rapporteringen.
GAAP jämfört med IFRS: Därför bör du bry dig
GAAP (allmänt accepterade redovisningsprinciper) och IFRS (internationella standarder för finansiell rapportering) är de två viktigaste regelverken för redovisning som används runt om i världen.
Continue Reading for Free
Create a free account to finish this article, plus get ongoing access to timely insights and practical resources.
Have an account? Log In
GAAP används främst i USA och följer detaljerade, regelbaserade riktlinjer, medan IFRS är mer flexibelt och används i många andra länder. Båda fastställer standarderna för hur företag upprättar och delar sina finansiella rapporter.
För ekonomer är dessa ramverk oerhört viktiga. De hjälper till att säkerställa att rapporter är tydliga, konsekventa och lätta att jämföra – oavsett om du analyserar ett lokalt eller globalt företag.
De tre viktigaste skillnaderna mellan GAAP och IFRS
I denna globala era är det inte längre valfritt att behärska dessa standarder – det är en strategisk nödvändighet (särskilt för SaaS-företag med en gränslös verksamhet!).
För att verkligen kunna använda både GAAP och IFRS behöver du veta hur de skiljer sig åt. Här är några av de viktigaste skillnaderna mellan de två:
1. Intäktsredovisning
Enligt GAAP: Intäktsredovisningen bygger på ett arrangemang med flera delar, vilket gör det möjligt för SaaS-företag att redovisa intäkter när varje åtagande har uppfyllts. För ett SaaS-företag kan dessa åtaganden omfatta leverans av programvarulicenser, uppdateringar eller kundsupport efter avtalets ingående. Denna metod leder ofta till en fördröjning av intäktsredovisningen, eftersom den vanligtvis är beroende av framtida händelser.
Enligt IFRS: En metod med en enda del används, där intäkter redovisas vid en viss tidpunkt (eller under en angiven period) baserat på överföringen av kontroll. Denna metod leder ofta till snabbare intäktsredovisning, vilket ger en helt annan finansiell bild.
Tänk på ett SaaS-företag som erbjuder programvaruprenumerationer med löpande kundsupport. Enligt GAAP kan företaget behöva periodisera vissa intäkter som är hänförliga till supporttjänsten tills tjänsten har tillhandahållits. Enligt IFRS kan företaget däremot, beroende på villkoren för överföringen av kontroll, kanske redovisa hela intäkten direkt.
Varför det är viktigt: Denna viktiga skillnad påverkar hur den finansiella ställningen framställs för intressenter och potentiella investerare, vilket innebär att du kan framstå som mer eller mindre attraktiv för potentiella investerare beroende på vilken standard du använder.
2. Utvecklingskostnader
Enligt GAAP: Kostnader relaterade till forsknings- och utvecklingsfasen kostnadsförs när de uppstår. Det innebär att de direkt påverkar företagets resultaträkning, vilket potentiellt kan ge en mindre positiv finansiell bild på kort sikt.
Enligt IFRS: Större flexibilitet tillåts, vilket innebär att utvecklingskostnader kan aktiveras när programvaruproduktens tekniska genomförbarhet har fastställts. Dessa kostnader kan sedan fördelas över produktens nyttjandeperiod, vilket kan påverka nettoresultatet positivt.
Ett SaaS-företag som investerar ett betydande belopp i en ny programvarulösning skulle verkligen bry sig om denna skillnad. Enligt GAAP skulle dessa kostnader omedelbart återspeglas i företagets finansiella rapport, vilket potentiellt skulle kunna kasta en skugga över lönsamheten. Enligt IFRS skulle företaget däremot fördela kostnaderna över flera perioder, vilket skulle kunna få företaget att framstå som finansiellt starkare på kort sikt.
Varför det är viktigt: Återigen: investerare. Denna skillnad påverkar hur nettoresultatet framställs, vilket är avgörande för att skapa investerarnas förtroende.
3. Leasingavtal
Enligt GAAP: Leasingavtal klassificeras antingen som ”operationella” eller ”finansiella” leasingavtal, med olika redovisningsbehandling för respektive typ. Operationella leasingavtal redovisas exempelvis inte i balansräkningen, medan finansiella leasingavtal (eller kapitalleasingavtal) gör det.
Enligt IFRS: En modell med ett enda tillvägagångssätt tillämpas där, med få undantag, alla leasingavtal redovisas som finansiella leasingavtal. Detta skapar en tillgång (rätten att använda den leasade tillgången) och en finansiell skuld (nuvärdet av leasingbetalningarna).
Föreställ dig ett SaaS-företag som hyr ett vidsträckt datacenter. Enligt GAAP skulle detta hyresavtal, om det klassificeras som ett operationellt leasingavtal, kunna hållas utanför balansräkningen. IFRS skulle däremot placera detta hyresavtal direkt i balansräkningen som en tillgång och en skuld.
Varför det är viktigt: Du gissade rätt – investerare. Denna skillnad kan väsentligt förändra redovisade tillgångar och skulder, vilket påverkar investerarnas analyser och relevanta finansiella nyckeltal.
Några andra skillnader
FIFO för alltid – eller?
Det finns en skillnad i hur LIFO (sist in, först ut) och FIFO (först in, först ut) behandlas enligt de två standarderna.
Enligt GAAP: Både LIFO- och FIFO-metoderna för lagervärdering är tillåtna. LIFO utgår från att de senast anskaffade varorna (sist in) säljs först (först ut). Detta kan vara fördelaktigt ur skattesynpunkt, särskilt under perioder med inflation, eftersom det leder till en högre kostnad för sålda varor (COGS) och en lägre redovisad vinst. FIFO utgår däremot från att de äldsta lagerartiklarna säljs först. Denna metod kan leda till lägre COGS och en högre redovisad vinst.
Enligt IFRS: LIFO får inte användas för lagervärdering. IFRS anser att LIFO inte återspeglar det faktiska lagerflödet och därför inte ger en god bild av den aktuella kostnaden i resultaträkningen. I stället uppmuntrar IFRS användning av FIFO eller metoden med vägd genomsnittlig kostnad, eftersom båda anses ge en bättre överensstämmelse med det faktiska varuflödet.
Nedskrivningar av lager och långfristiga tillgångar
Om du befinner dig i USA vill revisorerna att du ska vara verkligen säker innan du skriver ned något. Om du arbetar internationellt får du lite större spelrum. Här kan offshore-redovisningstjänster bidra med värdefull expertis när det gäller att navigera bland dessa internationella standarder.
Enligt GAAP: Om marknadsvärdet på lager sjunker under anskaffningsvärdet skrivs lagret ned till sitt marknadsvärde. När lager har skrivits ned får det inte skrivas upp igen om marknadsvärdet ökar under en senare period. Detta kallas regeln om "det lägsta av anskaffningsvärde eller marknadsvärde".
För långfristiga tillgångar använder GAAP en process i två steg för att fastställa nedskrivning. Först genomförs ett återvinningsbarhetstest för att se om tillgångens redovisade värde kan återvinnas genom dess odiskonterade framtida kassaflöden. Om värdet inte kan återvinnas redovisas en nedskrivningsförlust baserad på skillnaden mellan tillgångens redovisade värde och verkliga värde.
Enligt IFRS: Lager redovisas till det lägsta av anskaffningsvärdet och nettoförsäljningsvärdet (det uppskattade försäljningspriset i den löpande verksamheten, minus uppskattade kostnader för färdigställande och uppskattade kostnader som krävs för att genomföra försäljningen). Om nettoförsäljningsvärdet ökar under en senare period kan nedskrivningen återföras.
För långfristiga tillgångar använder IFRS en process i ett steg för nedskrivning. Om det finns indikationer på nedskrivning jämförs tillgångens redovisade värde med dess återvinningsvärde (det högre av verkligt värde minus försäljningskostnader och nyttjandevärde). Om det redovisade värdet överstiger återvinningsvärdet redovisas en nedskrivningsförlust. Till skillnad från GAAP tillåter IFRS även återföring av en nedskrivningsförlust för långfristiga tillgångar (andra än goodwill) om det sker en förändring i de uppskattningar som används för att fastställa tillgångens återvinningsvärde.
More Articles
GAAP–IFRS-konvergensen: strävan efter jämförbarhet
Vad sägs om att vi i stället för GAAP kontra IFRS hade GAAP plus IFRS?
Idén om en konvergens mellan GAAP och IFRS har diskuterats i flera år. Målet? Att öka jämförbarheten hos finansiell information över nationsgränserna (och minska förekomsten av exakt den huvudvärk du går igenom just nu).
Även om en fullständig konvergens fortfarande är svår att uppnå har FASB och IASB arbetat för att minimera skillnaderna i sina rapporteringsstandarder.
Ett exempel är de i stor utsträckning konvergerade standarderna för intäktsredovisning – ASC 606 enligt GAAP och IFRS 15 enligt IFRS. Båda är utformade för att öka jämförbarheten i praxis för intäktsredovisning mellan branscher, geografiska områden och kapitalmarknader. Trots detta kvarstår betydande skillnader, till exempel de som lyfts fram ovan.
Fram till dess kommer de flesta leverantörer av redovisningsprogram online som är verksamma i flera länder att erbjuda möjligheten att generera rapporter enligt den standard du väljer.
Clicks on the links below may earn a commission, which supports our independent testing and review of software and services. Learn more about how we stay transparent.
- 8. Reckon One
Det strategiska imperativet: från lokalt till globalt
SaaS-företag har den inneboende fördelen att enkelt kunna korsa gränser. Internationell expansion medför dock utmaningen att följa internationella redovisningsstandarder. Här kan övergången från regelbaserad GAAP till principbaserad IFRS vara ett betydande hinder. Denna övergång kräver mer bedömning och tolkning, vilket innebär att ekonomichefer måste ha en grundlig förståelse för de underliggande principerna i IFRS.
Oavsett om det handlar om att förstå hur värderingen av lager påverkar balansräkningen, hur behandlingen av immateriella tillgångar påverkar resultaträkningen eller till och med hur redovisningen av leasingavtal kan påverka kassaflödet, utgör dessa standarder grunden för din finansiella berättelse. De påverkar allt från företagets likviditet till dess marknadsvärde.
Som tur är finns det experter för detta. Prenumerera på The CFO Clubs nyhetsbrev för att få de viktigaste övervägandena för SaaS-företag, inom redovisning och andra områden, direkt i din inkorg.
